Blåsigt blåsigt!!

Nu när allt har lagt sig måste jag erkänna att jag utsatte mig för enorma risker i gårdagens paddling. Jag har lovat min familj, vänner och bekanta att inte göra det, och ber om ursäkt för detta. Jag lovar, det ska inte upprepas. I går har jag nog aldrig varit så rädd. Jag fastnade i ett kokande hav, och för första gången i mitt liv hade jag ingen kontroll. Havet lekte med mig som en liten vante. Vågorna skölde över mig från alla håll. Först i ansiktet som letade sig in i jackluvan och tog sig genom hela kroppen och till slut ner i sittbrunnen. Sen kom vågen och slog mig i ryggen eller i sidan. Inte som en vänskaplig klapp, utan mer som ett kraftigt slag. Men nu är jag i säkerhet på land, och är otroligt tacksam för det. Det blir säkert så hela dagen, för vädret har inte lugnat sig. Havet ska inte få en andra chans på mig!