torsdag 11 juni 2009

Dag 12 fortfarande Halmstad 0 km

Vad ska man säga?! Jag finner inga ord. Bara obeskrivliga tankar som är omöjliga att skriva ner här. 4 dagar i regn och blåst. Jag sitter här i tältet blöt, frusen och fruktansvärt besviken. Så här ville jag inte ha det. Inte här i alla fall på sveriges tuffaste sträcka. Och sen alla ni som stöttar mig på alla sätt och vis. Alla fina inlägg ni skrivit på min blogg. Ett jättestort tack, men beslutet att avbryta eller inte kan bara beslutas av mig. Ska sova på saken nu. Kram på er alla! Tack och god natt så länge.
Upplagd av kl.

11 kommentarer:

  1. Anonym11 juni 2009 kl. 18:50

    Kom igen nu grabben! du kommer få så mycket sällskap bara du tar dig till hobbo, så du kommer längta till havs igen!!!! Kör på!!!!/Stefan

    SvaraRadera
  2. Lennart11 juni 2009 kl. 18:54

    Du kan inte ge upp,du ångrar ihjäl dig senare.
    Regn är bara vatten och det torkar,det är lika bra att du paddlar då håller du värmen om inte annat.
    Lycka till

    SvaraRadera
  3. Anonym11 juni 2009 kl. 19:44

    kom igen kompis, tror att du kommer att ångra dig, men som du skriver så är det bara du som kan bestämma det, men kämpa på..
    Mvh Jimmy

    SvaraRadera
  4. Anonym11 juni 2009 kl. 20:20

    Hoppas du ger det några dagar till! Du kommer att fixa det!! Hitta tankarna som motiverar. Hejaheja!

    SvaraRadera
  5. Anonym11 juni 2009 kl. 21:42

    Hej min vän,precis som du skriver så är det bara du själv som kan bestämma hur du ska göra.Tänk inte på vad andra tycker utan tänk på vad du själv vill.Bestämmer du dig för att bryta så är det ditt beslut.Det är ju du som sitter där ensam och blöt i dåligt väder.Och du kan väl göra om det nån annan gång kanske.Kram Annika

    SvaraRadera
  6. Anonym11 juni 2009 kl. 21:51

    Matte, vad har du för mailadress, vi har kört i gång tugget inför midsommar.... ?

    SvaraRadera
  7. Anonym11 juni 2009 kl. 21:54

    Hej! Jag paddlade HBB ensam 2006 och känner igen de stora problemen med ensamhet. Ment ta inte beslutet att avbryta för snabbt! Det behövs så lite för att komma på banan igen, en dag med bra väder och paddling, ett trevligt möte eller en god måltid så glöms de dåliga stunderna snabbt. Låter som en kliche, men för mig var det verkligen så. mvh /Håkan

    SvaraRadera
  8. Anonym11 juni 2009 kl. 22:23

    Hej Mathias! oj! jag kan känna sympati med dig som sitter fast med väder och tankar, jag vet hur det känns, var ute nu i Maj och paddla i Mälaren själv ca: en månad och det var jobbigt ibland, men det värsta som kan hända, det är att du får kul med dig själv, och dessutom lära känna dig själv i din ensamhet, man pushar gränserna liksom, Hm.... vet inte vad jag ska säga till dig, men det är otroligt spännande att följa dig på din resa, på det yttre och det inre, se det som en prövning, ge inte upp säger jag bara för du är inte ensam därute. Allt Gott och många tankar till dig där ute..

    SvaraRadera
  9. Emeli och Seagrid12 juni 2009 kl. 00:18

    Heja heja heja!! Stöttar och respekterar om du bryter. Säkerhet, hälsa och välbefinnande måste gå först....men Du klarar det!
    /Emeli

    SvaraRadera
  10. Anonym12 juni 2009 kl. 06:33

    Vilket pissväder du hamnat ute i! Vi håller tummarna för dig nu att du får bättre väder och att du kämpar vidare!!!! Vi är så många som följer dig med spänning!!!! Kämpa på och håll ut!!! Tänk på : efter regn kommer solsken...
    Kram Jennie m familj

    SvaraRadera
  11. Anonym12 juni 2009 kl. 10:52

    Vi tycker trots allt att Du är modig som vågar ta beslutet att avsluta äventyret medan tid är och inte utsätta Dig för ytterligare faror.Vi
    kommer att sakna Dig och Dina fina berättelser
    varje morgon och kväll, men trots detta tycker vi att Du gör helt rätt. Kom igen en annan gång och hoppas att vädret då är nådigare till
    Din fördel. Hälsn. och lycka till.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)